De kom, de spelade, de segrade!

Pia Hasselborg berättar om den skotska dam-touren som pågått i svenska curlinghallar under november.

Skotskorna från elva olika klubbar i Skottland landande, något försenade, på Arlanda fredagen den 3 november. Medan vi väntade, Anta Hedström och jag, fick vi lägesrapport från andra resenärer om att skotskorna var på gång; ”De står vid bagagebandet.” ”De kommer strax efter oss.” De märktes i sina ”curlinguniformer” med fina blågula tartanhalsdukar! (Ska berätta mer om dem senare.)

Touren, rundresan, som gjordes i år är en del i en långvarig tradition där utbytet mellan Royal Caledonian Curling Club, Ladies’ Branch och SCF och har pågått sedan 1968. Vart femte år bjuds skotska curlare till Sverige och vart femte år bjuds svenska curlare till Skottland. Nästa besök till Skottland blir 2028 – om RCCC bjuder in… Denna gång besöktes Gävle, Uppsala, Norrköping, Jönköping, Karlstad, Sundbyberg och Danderyd. Det är en vänlig landskamp mellan våra länder, där varje poäng, i varje match, räknas och inga matcher kan avbrytas. Hittills har Sverige varit framgångsrik, men…

För att förstärka känslan av landskamp och försystring har vi haft inmarcher med fanbärare från Skottland och Sverige i respektive hall. Ibland till levande musik och ibland till förinspelad, ibland till skotska toner och ibland till svenska.

Nåja, åter till reseskildringen. Så fort skotskorna hade landat, fått ut sitt bagage samt sina broombagar, lastades allt på bussen och så for vi iväg till Gävle. På bussen bjöd vi dem på wraps och förfriskningar, så att de inte skulle dö av hunger innan vi kom fram till Gävle.

I Gävle spelades två matcher på lördagen med avbrott för en guidad tur på Mackmyra, där vi också intog lunchen. Förutom gävlebor deltog också ett lag från Leksand i matcherna. Så himla kul! På kvällen bjöds på trevligt samkväm med grillbuffé i curlinghallen. Skotskorna sjöng curlingrelaterade sånger på ABBA-melodier, vilket var mycket uppskattat! Och vi körde vårt ”Tjingeling kuckelimuck lalala” för första gången. Uppskattat, men också konfunderat…

Efter lunchen på söndag åkte vi vidare till Uppsala. Där mottogs vi storstilat och skotskorna fick gå igenom en äreport av kvastar. Men ingen rast, ingen ro. Match direkt! Jeff Martin hade ordnat med live streaming så att de där hemma i Skottland kunde följa sina kvinnors framfart på isen. Men efter matcherna, där Sala deltog föredömligt, var det dags för middag med sång, lekar och andra upptåg.

Efter en god natts sömn fick vi en guidad tur i de historiska kvarteren i Uppsala på måndag förmiddag. Intressant! Vi hade tur och slapp regn, men det var rätt kyligt, så det var skönt att få gå in och äta lunch. På slottet! Än en gång god mat!

Nästa delmål på vår resa var Norrköping, dit vi kom på måndag kväll. En hedersgäst, Inga Arwidsson, var särskilt inbjuden för att följa spelet. Så roligt att träffa Inga igen efter många år! Vi spelade en match direkt när vi kom till hallen och fick därefter avnjuta en god supé uppe på läktaren. I Norrköping mötte även ett lag från Nyköping upp. Jättekul!

På tisdag förmiddag var det ytterligare ett matchpass. Efter matcherna låg Sverige bra till med lite lagom ledning. Kändes bra! Efter lunchen möttes vi upp av en guide som skulle ta oss igenom industrilandskapet och den industrihistoria som finns i Norrköping. Man lär sig mycket! Skotskorna till ära, var skotska flaggor hissade på bron över Motala Ström, vilket gladde våra gäster! Innan vi återigen äntrade bussen, hann vi med ett populärt besök hos smyckeskonstnären Mia Börjesson.

På väg till Jönköping drog vi igång disco ombord på bussen. ABBA forever! Tur vi hade en tålmodig och positiv busschaufför! Vi stannade till i Gränna och besökte ”Polkapojkarna”, som visade hur man gör polkagrisar. Mycket uppskattat! Vi fyllde kassar med polkagrisar och polkagrisrelaterat godis och tog oss den sista biten ner till Jönköping.

Onsdagen blev en intensiv dag, där vi hann med två matcher och sightseeing. I Jönköping förstärktes jönköpingslagen med spelare från Mjölby och från Göteborg. Kul! Efter förmiddagspasset och god lunch i hallen, med äkta småländsk ostkaka till efterrätt, åkte vi till Tändsticksmuseet där vi fick en fantastiskt guidad tur, vilken uppskattades mycket av våra curlingsystrar från Skottland. Därefter tillbaka till hallen för ytterligare ett matchpass, innan vi styrde mot Karlstad.

Vi kom till Karlstad sent på onsdagskvällen och checkade in på hotellet för välbehövlig sömn. Torsdagen bjöd på två matchpass; ett förmiddagspass och ett kvällspass. Tack vare det senare eftermiddagspasset gavs det möjlighet till lite shopping inne i Karlstad. Bl a inköptes en fin slips till vår fantastiske busschaufför Josef. På kvällen avåts en god middag i hallen tillsammans alla deltagande lag. Kökspersonalen bestod av idel, ädel curlingadel: Bettan Högström och Birgitta Sewik.

Innan vi åkte till Stockholm på fredagen, fick vi en mycket trevlig och uppskattad guidning på Lerins Sandgrund. Den spontana kommentaren från flera skotskor när vi kom in, var att ”det är sällan man tycker om allt man ser, men det gör man här!”

På eftermiddagen, på väg till Stockholm, stannade vi till på Skultuna Messingsbruk. Trots eftermiddagens skymning fick vi en guidad tur i omgivningarna och guiden berättade historien bakom tillblivelsen av mässingsbruket. Det är mycket man lär sig när man har gäster från andra länder!

Vi kom till Stockholm på fredagskvällen och lämnade skotskorna på hotellet för att låta dem boa in sig de sista fyra nätterna i Sverige. Med lite tips om restauranger i Gamla Stan fick de sedan klara sig själva.

Lördag förmiddag innebar matcher i Sundbyberg. Skotskorna hämtades på sitt hotell i centrala Stockholm av sumpancurlare och skjutsades till hallen. Utöver curlare från Amatörerna och Sundbybergs CK, förstärktes hallens spelare med fyra glada curlare från Södertälje. Dessutom kom Susanne Patz från Östersund samt Louise Marmont från Sundsvall för att stärka upp i lagen. James Dryburgh och Henrik Alexander ordnade streaming även från Sundbybergs curlinghall, så de hemmavarande i Skottland kunde följa spelet.

Sista dagen. Sista matchen. Söndag förmiddag hämtades skotskorna på hotellet av danderydscurlarna för skjuts till Danderyd, där vi spelade veckans sista match. Samma upplägg i Danderyd som i övriga hallar, med mat och härlig samvaro efter match. Vi fick god lunch och möjlighet till samtal och att byta mejladresser, FB-kontakter mm.

I Stockholm hade vi inte förbokat några aktiviteter efter matcherna på lördag och söndag, för att istället låta skotskorna utforska Stockholm på egen hand. Måndagen bjöd dock på ett besök på ABBA-museet och, för några intresserade, även ett besök på Wasamuseet, vilket var mycket uppskattat. För att förstärka känslan av att Stockholm är byggt på öar, tog vi pendelbåten från Allmänna Gränd till Slussen. På kvällen hade vi en ”farewell dinner” hemma hos Anta. Tita Bergqvist och Sheila Höglund såg till att krabborna, räkorna och havskräftorna låg färdiga på bordet när gästerna kom. Och när vi satt oss till bords, kom Antas son Theodor med sin gitarr och sjöng för oss, vilket var mycket populärt.

Jag undvikit att prata poäng av en enda anledning; den ledning Sverige hade i början av veckan, smälte sakta men säkert bort. Vi kom, vi spelade… vi förlorade! Men skotskorna var glada, för de fick ta med sig det nyligen instiftade vandringspriset till Skottland! Trots glädjen över totalvinsten, så syntes ändå en tår i ögonvrån hos fler än en skotsk curlare efter sista matchen i Danderyd.

Det har varit en rundresa som präglats av möten; i varje hall har vi mött nya curlare, både gamla, unga och rullare. Och glädjande nog var det flera curlare än ”hemmacurlare” som kom och ville delta. Det har varit en rundresa som präglats av glädje och skratt! Glädje att få spela curling, glädje att äta en bit mat och skratta och sjunga tillsammans i glada vänners lag efter genomförda matcher. Det här är kvintessensen av vad curling är!

Den blågula tartanhalsduken – vad var det med den? Under året som gått har våra skotska curlingsystrar också arbetat med att samla in pengar till en stiftelse, ”My Name’5 Doddie” (www.myname5doddie.co.uk), som har som mål att stödja forskningen beträffande MND/ALS. Doddie Weir var en av rugbyns mest kända spelare som 2017 drabbades av MND (som man kallar sjukdomen i Storbritannien) och som tyvärr dog i november 2022. Stiftelsen mål är ”A World Free of MND”. Doddies tartan var just blå och gul, vilket ju passade bra när skotskorna skulle åka till Sverige; blått för Skottland och gult för Sverige.

Vill ni se fler bilder från touren, sök på FaceBook under ”Scots to Sweden Curling 2023”, där det publicerades bilder från varje hall som besöktes.